hundmöten-handlar de bara om lydnad?

Du är ute och går med din hund och så ser du en annan hund därframme, en ni kommer möta. Reagerar du? Reagerar din hund? Hur reagerar ni? 

Hundmötesproblematik är en av de saker flest sliter med. Åsikterna om både varför man har problem och hur man bör jobba med det är vitt skilda. En snabb googling avslöjar allt från att din hund försöker bestämma, till att den är rädd. Vissa hävdar bestämt att vi behöver visa vad som är fel, andra att vi aldrig ska utsätta hunden för hundmöten om den tycker det är jobbigt.. Enligt en del är det bara du som hundägare som sänder ut fel signaler, enligt andra spelar det ingen roll alls vad du känner kring hundmöten. Som sagt åsikterna är många! Varför är de så? hundmötesproblem engagerar helt enkelt! 

Så vad är mina åsikter kring hundmöten? Att inget egentligen är fel (ja utom att de inte handlar om en dominansgrej mot dig då, de har forskningen motbevisat sen länge! Hundar vet att vi inte är samma art, och bestraffning är ALDRIG en bra ide) Men hundmötesproblematik är egentligen både enkelt och komplext! Enkelt för att vi vet vad som är triggern, hundar, komplext för att det kan bero på allt från trauma till genetik, från vilja att hälsa till vilja att slippa. Det kan tränas på ett oändligt antal sätt och de i sig an göra de svårare tom, för vi människor testar och förkastar ofta olika metoder fortare än hunden hinner ta till sig av träningen. Om min hund ena dagen får godis bara den ser en annan hund, nästa dag behöver göra ett trick för att få sin godis och tredje dagen skäller jag ut den och rycker i kopplet när den tittar på en annan hund, hur ska den då veta?

Hur stor roll spelar människan som håller i kopplet då? "Det beror på " är ett lika tråkigt svar som det är sant. Gå en sväng utan hund (jättesvårt, jag vet!) Hur reagerar du när du ser en hund? Om du får hjärtklappning eller blir nervös så ja då påverkar du troligen din hund i hundmöten, då är det först och främst du som kanske ska testa på motbetingning? Om du mer ser hundar och bara noterar att där är en hund, ja då är det troligt att du inte påverkar så mycket. Sen är givetvis olika hundar olika känsliga! Min egen Argos 6 år har aldrig haft hundmötesproblem, men han är en känslig kille, så om jag vid åsynen av en annan hund blivit orolig, kortat upp kopplet massor, spänt mig och agerat nervöst, då tror jag att han hade reagerat trots en historik av att inte bry sig. Han har aldrig blivit påflugen, har inga dåliga erfarenheter, är en grundtrygg kille och tycker att undvika är en bättre strategi isf. Vilket såklart är jätteskönt! Min Dumle 2 år, han har inte alls haft en lika självklar väg. Han blev påflugen bakifrån när han va 1 år, en händelse som satte spår. Innan dess gick han fot i hundmöten, de va så vi tränat helt enkelt. Efter de blev han spänd och började skicka massa avståndstagande signaler. Om det blev för trångt kom det ett utfall. Vi har jobbat massor med de i perioder och i perioder pausat de helt. Numera funkar det fint i tex kursmiljö eller på träningar. Långa raksträckor där han tidigt ser hunden som bara fortsätter rakt emot honom kan fortfarande vara jobbigt i vardagen, men inte mer än att han med hjälp klarar av de. Med hjälp menar jag inte att avleda med godis, utan att skapa ett flöde av rörelse, uppgift, omvänt lockande vid behov och om det funkar, absolut ta ut nån extra meter i avstånd. Han är egentligen en betydligt mindre känslig hund än Argos, men han fick en tråkig erfarenhet i en känslig ålder. Han behöver mig på ett annat sätt i möten helt enkelt, han behöver att jag visar att jag fixar det här. Han behöver ett kortare koppel (men inte ett spänt!) och förståelse för att de är mitt ansvar, inte hans. 

Något jag ofta ser när jag träffar kunder med hundmötesproblem är att hunden går längst fram i kopplet och får ta ansvar för att hantera allt man möter.  De flesta hundar väljer andra sätt att hantera de än vi hade valt... Det är vårat ansvar att lära hunden hur vi vill att den ska göra! Det betyder såklart inte att hunden alltid ska gå på kort koppel. Den får gärna gå på så långt koppel/lina som ni klarar av att hantera. Men jag vill att din hund, när vi tränar, är nära dig. Vill den ta ut avstånd från den andra hunden? TOPPEN de får den såklart! Men du behöver kunna kontrollera att den inte tar sig mot den andra. Du behöver visa att den inte är ensam i att behöva hantera situationen. Utan att spänna kopplet. Att INNAN man påbörjar mötesträning ha tränat in tex en signal för att gå bredvid mig, en för bakom (runt hörn, eller varför inte nerför i terräng?) en för att vi vänder och även en signal för att låta något va är att ge hunden en bra grund. Av någon anledning tränar vi oftast i situationen när det gäller de vi uppfattar som problembeteende, isf att träna INFÖR situationen först. Såklart behöver vi träna på möten med, men börja inte där.

Så handlar hundmöten om lydnad? Är en hund som klarar av hundmöten lydig? De behöver den inte vara! Den kan va helt intresserad av andra hundar som individ, den kan ha lärt sig att inte reagera och den kan tycka att det är jättejobbigt, men inte våga agera på den känslan.