Unghunden: Jobbig och alldeles alldeles underbar..

Har du varit med om att din unga hund plötsligt, ibland från en minut till nästa, nästan, inte vet vad den heter, aldrig har hört signaler som den mycket väl kunde dagen innan och är helt som förbytt? Blir du frustrerad? Undrar du om de är en bortbyting? Önskar du att de vore en bortbyting? 

Jag va där senast idag....För nej då, du är inte ensam! 

Gå kurs är kul, tycker jag i a f och idag var jag och Dumle, 20 månader, på första tillfället av "unghundssatsning-Bruks". Sista dagarna har jag anat att Dumle blivit mer disträ, han har varit lite mer i sin egen värld och svårare att belöna. Han är en kille med mycket humör, ganska störningskänslig men också mycket arbetsvilja. Han har alltid varit enkel att belöna, med såväl lek som godis. men de sista dagarna har de alltså varit svårare att få honom att engagera sig i belöningarna.... En förvarning helt klart. Vid kursstarten idag hade vi 10 minuter var på plan med instruktören och skulle visa lite fotgående, de va i a f planen det. Jag tränade för just den instruktören för en månad sen, så hon har sett oss innan (vilket jag va väldigt tacksam för idag!). Visade vi vad vi kan på de 10 minuterna? Fick hon en kursstart bild av oss? Njae vi hade lite svårt att ta oss in på planen tillsammans, i samma värld. Vi hade ingen startposition, inget fotgående, ingen kontakt och överhuvudtaget inget sitt! Dumle va hund versionen av en rastlös, utåtagerande tonåring som inte hade tid med de tråkiga, fullkomligt ointressanta vuxna. Han ville höja stereon till max, stoppa in en stor prilla snus, retas med brudarna och sladda runt med sin epa.

 Betyder det att han är olydig? Eller behöver veta sin plats? Kanske försöker han ta över ledarskapet? Varken eller faktiskt! Det betyder däremot att han har det jobbigt med alla hormoner just nu och att just idag va miljön och uppgiften för svår för honom. Visst testar han, men inte mig och inte något ledarskap, utan sig själv och vem han egentligen är. Vad han behöver är någon som hjälper honom, som håller hans hand när hormonerna rasar, som inte sätter honom i alldeles för svåra situationer med alldeles för höga krav och som är en trygg famn att landa i. Såklart behövs det ramar, men ramar satta med kärlek och guidning, inte med bestraffningar och hårda tag.

Vad vi gjorde idag? Sänkte kriterierna JÄTTEMYCKET, belönade varje tendens till kontakt med fart och fläkt belöningar (att få jaga en lång jaktkampis leksak) och avslutade med att springa ut ur hallen tillsammans. Inte i fot, men med gemenskap och följsamhet i a f! Det som såg ut som så lite gjorde honom trött, de krävde så mycket impulskontroll att inte reagera på allt de där andra lockande som egentligen pockade på hans uppmärksamhet. Va jag frustrerad? Sa jag åt honom att jag skulle sälja honom på blocket? Ja på båda ärligt talat, även om jag GIVETVIS inte tänker varken sälja honom på blocket eller ta ut frustrationen på honom. Känslan när vi kom hem och han trött kröp upp i min famn och ville skvallra om sin dag (gosa) och bara ha närhet och få vara den där lilla lilla killen som finns där inne i den stora kroppen är ju fantastisk. Jag älskar verkligen den där knasbollen alldeles oavsett hur både frustrerad och utskämd han kan göra mig!

Det är tufft att vara tonåring, oavsett om man är hund eller människa. Det är också en tid när de gamla hederliga "älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest" passar väldigt bra!